Hej…

24 december 2015. Ibland tar livet snabba vändningar. I mitt liv har det alltid hänt mycket, vilket gjort att jag lärt mig att hantera det mesta. Men idag svängde mitt liv 180 grader och jag tror att jag gick omkull. Eller nej, jag ska börja bli ärlig mot mig själv, jag gick omkull. Och för första gången i mitt liv så har jag börjat tvivla på mig själv. Tvivla på att jag kommer klara av att resa mig igen.

Jag har alltid varit den starka människan som aldrig visat mig svag eller sårbar. Den person som alltid sagt till alla att rycka upp sig när de fäller tårar. Att det inte är så farligt, att det finns alltid någon som har det värre och man ska tänka positivt. Men idag, efter 27 år, har jag insett att även den starkaste människa kan falla isär.

Ibland måste man helt enkelt sluta att blunda för sanningen för sitt eget bästa. Hur smärtsamt det än kan vara. Men just nu känns det som om jag blivit skjuten med tre skott i bröstet, samtidigt som någon strör salt i såren och fortsätter hälla.

Jag försöker att leva efter att allt händer av en anledning och vad som inte dödar, det härdar. Men jag har börjat undra om det som inte hinner härda, det dödar.

Julafton 2015 kommer jag aldrig att glömma. Dagen då bara tårar rann. Hopp och drömmar krossades och jag orkade bara säga en sak; jag orkar inte längre.

HP4A3286

En reaktion på ”Hej…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s