Hej…

24 december 2015. Ibland tar livet snabba vändningar. I mitt liv har det alltid hänt mycket, vilket gjort att jag lärt mig att hantera det mesta. Men idag svängde mitt liv 180 grader och jag tror att jag gick omkull. Eller nej, jag ska börja bli ärlig mot mig själv, jag gick omkull. Och för första gången i mitt liv så har jag börjat tvivla på mig själv. Tvivla på att jag kommer klara av att resa mig igen.

Jag har alltid varit den starka människan som aldrig visat mig svag eller sårbar. Den person som alltid sagt till alla att rycka upp sig när de fäller tårar. Att det inte är så farligt, att det finns alltid någon som har det värre och man ska tänka positivt. Men idag, efter 27 år, har jag insett att även den starkaste människa kan falla isär.

Ibland måste man helt enkelt sluta att blunda för sanningen för sitt eget bästa. Hur smärtsamt det än kan vara. Men just nu känns det som om jag blivit skjuten med tre skott i bröstet, samtidigt som någon strör salt i såren och fortsätter hälla.

Jag försöker att leva efter att allt händer av en anledning och vad som inte dödar, det härdar. Men jag har börjat undra om det som inte hinner härda, det dödar.

Julafton 2015 kommer jag aldrig att glömma. Dagen då bara tårar rann. Hopp och drömmar krossades och jag orkade bara säga en sak; jag orkar inte längre.

HP4A3286

Allt händer av en anledning

Jag må ha hamnat i Ystad, en sluten anstalt med den högsta säkerhetsklass för kvinnor. Men det gör mig ingenting. Jag mår så mycket bättre här. Det är strukturerat, ett riktigt fängelse och inget dagis.

Ystad och Ringsjön är som natt och dag i jämförelse och Ystad passar mig mycket, mycket bättre! En vettig och meningsfull sysselsättning, ett riktigt gym och bra personal.

Jag må ha förlorat förmånen att ringa vem jag vill just för stunden. Men för mig så finns det bara två personer jag vill ringa och inom två veckor är deras nummer kollade och godkända så jag kan ringa igen.

Jag har fått ny kvalifikationstid på mina permissioner och kanske förlorat min chans till fotboja. Men det gör inte så mycket. För jag vet att de två viktigaste personerna i mitt liv finns där för mig när jag kommer ut, oavsett när jag kommer ut.

Så 7:e mars eller 7:e juni, vad är egentligen skillnaden?

HP4A1283

Jag har flyttat till Ystad

Och så var det min tur att bli knallad och egentligen så kommer det inte som en chock.

Igår kväll när jag skulle duscha så tänkte jag att det är lika bra att tvätta håret för man vet aldrig om eller när man blir knallad. Och mycket riktigt, så kallade pliten Conny på mig strax efter kl 09, i inskrivningen stod det redan tre plitar och väntade från transport på mig och jag fick snabbt information om att jag skulle bli förflyttad till Ystad.

Beskedet kom inte som en chock för mig. Det gör mig heller inte så mycket.

Vad som inte dödar det härdar. Jag har överlevt värre saker i mitt liv, så ett kort studiebesök här ska jag nog överleva.

HP4A7236

Jag tror jag väntar med att packa upp

Jag har ju dragit på mig några rapporter och varningar och det har även min ”granne” gjort… vi packade fint våra saker häromdagen för vi tänkte att om vi skulle bli knallade så hade vi redan packat så slapp plitarna att stöka ner bland sakerna…

Det känns som om det är något på gång. Jag har redan fått beslutet om det som hände häromdagen och att det blev en varning till, men det känns inte som om det är allt.

Idag berättade en annan plit för mig att en gammal daganteckning kan bli en rapport om de får order om det från högre upp, i efterhand. Hur sjukt är inte det?! Antingen så ger man en rapport direkt eller så gör man väl inte det. Ja, jag har nog en del dåliga daganteckningar också, så jag blir inte ett dugg förvånad om jag en dag sitter i inskrivningen och väntar på transport till Ystadanstalten.

Att pliten Maggan sa att vi skulle avvakta med vem som skulle åka och handla på torsdag när det skulle varit jag… ja, det är ju ett annat tecken på att något är på gång…

Jag ligger nog inte på plus heller efter vad jag skrivit här de senaste veckorna. Men vad ska de göra, flytta problemet vidare? På Ystadanstalten öppnar de all ingående och utgående post, så ja, de kan stoppa dem. Men jag har ju permissioner och då kan jag blogga om exakt samma saker, så vad skulle det göra för nytta?

Jag tycker vad jag tycker, och det står jag för. De flesta plitar som arbetar här tycker nog jävligt illa om mig. Men vem bryr sig? Min frihet kan de ta ifrån mig hur länge de vill, det är ganska skönt att slippa omvärldens alla problem. Men min stolthet och vem jag är, kommer de aldrig kunna ta ifrån mig. Om man inte kan stå för vem man är och vad man tycker, vad fan är man då för slags människa?

HP4A7313

Att jag aldrig lär mig hålla truten

Om jag skriver att jag fått en rapport som resulterat i ytterligare en varning så är det väl ingen som blir förvånad längre? Allra minst jag själv.

PraktikantElin skulle backa in bilen häromdagen för vi skulle åka till Citygross och handla. Hon höll dock på att köra in i grindarna ett antal gånger innan hon lyckades. Ja, hon har nog nyss fått sitt körkort. Jag skämtade med henne när hon kom in om hon hade körkort och om jag kunde få se det. Men hon tog nog illa vid sig, eller nog… hon tog illa vid sig. Jag sa att jag inte ville åka med henne om jag inte fick se körkortet och då sa hon om jag var rädd för min säkerhet så fick jag ta det med hennes chef… Hon blev irriterad och det blev jag med eftersom hon inte förstod att jag skämtade, så när jag skrev på permissionslappen så sa jag samtidigt ”knulla mig i röven”

Två sekunder senare springer Elin därifrån, jag sätter mig i bilen och pliten Ola kallar in mig och säger att det upprättats en rapport och jag får inte åka med. Nej, men oj. Det är ju verkligen en stor förlust för mig att inte åka med till Citygross med någon som knappt kan köra bil!

Rapporten ledde till ytterligare en varning… den fjärde varningen om vi ska vara exakta…

Tydligen ska plitchefen Ida prata med frivården gällande att jag ska gå ett program om… ja, vad var det nu… impulsivt beteende…

Jag har bara en sak att säga…

Knulla mig i röven!

HP4A7319

Vill du följa bloggen så anmäler du bara din emailadress så får du ett mail varje gång jag skriver ett nytt inlägg.

Surfar du från en data så fyller du i din mailadress här till höger, surfar du från en surfplatta eller telefon så skrollar du längst ner på sidan och gör detsamma så får du automatiskt ett mail varje gång ett nytt inlägg publiceras.

Man ska göra precis det man känner för

Det finns inget värre än ”måsten”. Givetvis finns det bra måsten, men det finns även jobbiga och tråkiga måsten. Jag har slutat leva efter måsten.

Man har alltid ett val. Det finns inga måsten, men däremot finns det konsekvenser man får ta om man inte gör vad man måste.

Att göra precis det som faller mig in, det är det som får mig att må bra.

Det svenska samhället är så jävla ”fint” och man ska inte göra ditt och man ska inte göra datt.

Men kom igen, det är 2015!

Det kanske är fel av mig att räcka finger till det svenska samhället.

Det kanske är fel av mig att kalla plitarna för plitar.

Det kanske var fel av mig att inte bokföra.

Det kanske var fel av mig att inte betala skatt.

Det är definitivt fel av mig att ha skulder på kronofogden.

Allt detta är fel om vi ser till de normer vi ska leva i…

Men vem fan bryr sig?! Inte jag!

Vem har sagt att saker måste vara på ett visst sätt?

Alla hoppar upp på hästen från vänstersidan, för det är så man är lärd och det är så alla andra göra. Men vad är det för fel att ta sig upp från högersidan?

Gå er egen väg, bry er inte om vad andra säger. Att bry sig för mycket om vad andra säger och vad andra ska tänka gör en bara olycklig.

Folk kommer störa sig på mig hela livet, vem bryr sig?

HP4A3494