Idag vill jag bara räcka finger och dra!

16 oktober 2015: Chefen Åsa fick ”telefonbrevet” först imorse, 30 minuter senare såg jag Conny inne på hennes rum med telefonen i handen. Yes, tänkte jag, idag får vi en ny telefon.

Sex timmar senare se jag Conny i korridoren och jag passar på att slänga iväg frågan: Får vi någon ny telefon” Varpå han nonchalant svarar mig: Det vet man aldrig. Jag vänder frågan direkt till Åsa som svarar att det inte ligger i hennes händer. Vems jävla händer ligger det i då, undrar jag för mig själv.

Jag blir irriterad som fan och irritationen i gruppen är desto större efter att åtta personen delat på en telefon mellan kl 12 och 13.

Pliten Maggan har varit nonchalant hela morgonen och jag är fortfarande irriterad över hennes respektlösa bajssamtal vid matbordet häromdagen.

På morgonmötet går hon varvet runt och frågar alla om vi har något att säga. Jag svarar att det är bäst att jag håller det för mig själv samtidigt som jag önskar att bajskvinnan drog en näve skit i hennes ansikte, det hade liksom känts jämt för vad hon gjorde mot oss.

Efter lunchen så pallar jag inte mer, 14 kvinnor under ett och samma tak kan bara leda till en sak, kaos. Att hela stället sedan är så oorganiserat gör inte saken bättre.

Jag säger till Bodil att jag sjukanmäler mig resten av dagen, jag behövde liksom en liten timeout om jag skulle göra något som jag senare skulle ångra. Då svarar Bodil mig: Nej, du ser frisk ut, det tror jag inte på, du får arbeta!

Okej, tänker jag. Hälften av alla här inne är ”låtsassjuka”, eller lata heter det nog. Men när jag säger det, då måste jag arbeta.

Jag har inte missat en enda skoldag i hela mitt liv, jag har arbetat dygnet runt sedan jag var 16 år, jag har sålt över 1 500 hästar på tio år, det gör omöjligt en människa som sjukar sig för lathet!

Tårarna var inte långt borta när hon sa så till mig, inte för att jag var ledsen, utan av ren ilska. Man kan vara sjuk utan att bryta foten, utan att ligga i 41 graders feber. Vem är hon att döma om jag är frisk eller inte?

Men okej, Bodil säger att jag kan arbeta så jag tar dammsugarhelvetet och dammsuger och det finns inte en människa i hela huset som kunde undgå att det var jag som dammsög och att jag var arg. Framför pliten Elin tog jag i lite extra, något som hon snabbt skvallrade om till chefen

Resten av eftermiddagen funderade jag på om jag skulle arbetsvägra resten av min tid. Arbetsvägran hade alla gånger inneburit ett knall (förflyttning), min villkorliga frigivning skulle dras in och jag skulle säkert få besöka isoleringen också. Men det alternativet kändes helt okej, visst jag skulle få sitta hela straffet till december 2016, men ingen hade kunnat tvinga mig till något och jag hade bara kunnat räcka finger åt alla.

Vill du följa bloggen så anmäler du bara din emailadress så får du ett mail varje gång jag skriver ett nytt inlägg.

Surfar du från en data så fyller du i din mailadress här till höger, surfar du från en surfplatta eller telefon så skrollar du längst ner på sidan och gör detsamma så får du automatiskt ett mail varje gång ett nytt inlägg publiceras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s