En ny chef med extraknäck

Rykten gick sedan ett tag tillbaka om att det skulle komma en ny chef idag. Och mycket riktigt så traskade hon in i morse.

Ny är hon väl egentligen inte, hon har varit chef här tidigare, men enligt ryktet blev hon avstängd efter att ha knallat en tjej på fel grunder.

Att hon inte är omtyckt bland de intagna framgår tydligt, även bland viss personal även om dom inte säger det rakt ut.

Rykten är något man inte ska lyssna på, det vet jag av egen erfarenhet. Men när alla andra målar upp en nattsvart bild av en människa kan det vara svårt att ge den människan en ärlig chans.

Jag bestämde mig i alla fall för att göra det, hon snurrade rundor inne på anstalten hela förmiddagen utan att hälsa eller presentera sig för varken mig eller andra intagna.

Eftersom mitt rum är mittemot hennes kontor, så stötte jag på henne. Hon ser mig och säger ”Hej”, men inget mer. Jag säger ”Hej” och går. I min värld reser man sin feta röv från stolen, sträcker fram handen och hälsar med sitt namn, precis som alla andra gör.

Strax därefter går hon hem för dagen. Framför de andra intagna som hon för övrigt fortfarande inte hälsat på, frågar jag henne om det är hon som är chefen och om man inte presenterar sig. Jag har slutat för idag, vi kan prata imorgon, säger hon innan hon försvinner ut genom dörren med sin Mulberryväska… en väska som kostar lika mycket som hennes månadslön och jag börjar fundera på vad hon extraknäcker som…

Jag börjar också inse att ryktena var nog inte bara rykten…

Protokoll från JO (riksdagens ombudsmän)

Den 25-26 maj 2015 var JO här på anstalten Ringsjön och gjorde en föranmäld inspektion.

Elisabeth Fura som gjorde inspektionen har nu gjort en sammanfattning och ett uttalande om det hela, ett protokoll som jag fick tag i och kommer att dela med mig av längre fram.

Hälften av vad hon har skrivit är ren lögn och den bild personalen har gett henne om hur saker fungerar här och stämmer inte överens med verkligheten.

Ju mer jag läser i protokollet som är över 17 sidor, ju mer irriterad blir jag när jag inser vilket korrupt land vi lever i.

Jag har två skyddsänglar

Albanskan och en svensk äldre dam som jag väljer att kalla Karin i min blogg är mina två skyddsänglar. Hade det inte varit för dom två så hade jag blivit knallad för länge sedan eller legat i en solstol i Marbella.

Albanskan vaktar mig hela tiden med sitt högeröga, hon tittar genom rummen och frågar vart den lilla flickan är. Om jag får spel knuffar hon bort mig direkt och säger åt mig att lägga av för hon vill inte jag ska bli knallad. Hon är tuff som sten och precis min typ.

Karin kramar om mig hårt varje gång hon ser att jag fortfarande är kvar efter att ha blivit inkallad till chefen eller dylikt, samtidigt som hon säger till mig: Åh Gud, det vände sig i hela min mage, jag trodde att de tagit dig. Hon har sagt att jag ska ta ut mina damp på henne istället när jag blir arg, men det är helt omöjligt. Hon är för snäll och oskyldig för det, att hon sitter här gör mig bara ledsen för hela grejen är så olycklig. Hon är den enda som inte borde sitta här med oss.

De två är värda 100 röda rosor var, alla dagar i veckan.

Jag är inte här för att skaffa mig vänner, de ”vänner” du skaffar här inne är ytliga och tillfälliga vänner. Men jag är ganska säker på att en av dessa kommer jag att ha med mig i livet flera år framöver.

Vill du följa bloggen så anmäler du bara din emailadress så får du ett mail varje gång jag skriver ett nytt inlägg.

Surfar du från en data så fyller du i din mailadress här till höger, surfar du från en surfplatta eller telefon så skrollar du längst ner på sidan och gör detsamma så får du automatiskt ett mail varje gång ett nytt inlägg publiceras.

Inne på chefens kontor

16 oktober 2015: fortsättning…

In på chefens kontor kom jag och slog mig ner i en av de blå stolarna, Conny satte sig bredvid.

Chefen vände snabbt sin stol mot mig och frågade varför jag var så arg. Arg, utbrast jag, det är det sista jag är men jävligt irriterad. Jag tog återigen upp det med telefonen och då informerar hon mig om att en ny är på plats inom 30 minuter. Tänk att det skulle vara så jävla svårt!

Sedan informerade hon mig om att om man har sönder Kriminalvårdens saker så blir man ersättningsskyldig. Jag förstod direkt att praktikantElin hade skvallrat och att hon syftade på dammsugaren. Nu hade jag inte sönder dammsugaren, men kunde gladeligen göra en insättning med den summan om hon ville. Det behövdes inte, men hon ville informera mig om det samtidigt som hon informerade mig om att det fanns anstalter i detta land man kunde bli förflyttad till om man inte uppförde sig.

Ok, förflytta mig då. Jag är inte rädd för ett knall.

Det trodde hon inte heller, hon ville bara informera om det.

Till slut säger hon till mig att jag inte ska gå runt och vara så arg. Jag är inte arg, men irriterad när saker är på sandlådenivå och man inte kan få konkreta svar!

När jag gick ut genom hennes dörr så hade all irritation försvunnit.

Jag gick och hämtade min post, bakade en kladdkaka och spelade plump med kärringarna.

Vill du följa bloggen så anmäler du bara din emailadress så får du ett mail varje gång jag skriver ett nytt inlägg.

Surfar du från en data så fyller du i din mailadress här till höger, surfar du från en surfplatta eller telefon så skrollar du längst ner på sidan och gör detsamma så får du automatiskt ett mail varje gång ett nytt inlägg publiceras.

Idag vill jag bara räcka finger och dra!

16 oktober 2015: Chefen Åsa fick ”telefonbrevet” först imorse, 30 minuter senare såg jag Conny inne på hennes rum med telefonen i handen. Yes, tänkte jag, idag får vi en ny telefon.

Sex timmar senare se jag Conny i korridoren och jag passar på att slänga iväg frågan: Får vi någon ny telefon” Varpå han nonchalant svarar mig: Det vet man aldrig. Jag vänder frågan direkt till Åsa som svarar att det inte ligger i hennes händer. Vems jävla händer ligger det i då, undrar jag för mig själv.

Jag blir irriterad som fan och irritationen i gruppen är desto större efter att åtta personen delat på en telefon mellan kl 12 och 13.

Pliten Maggan har varit nonchalant hela morgonen och jag är fortfarande irriterad över hennes respektlösa bajssamtal vid matbordet häromdagen.

På morgonmötet går hon varvet runt och frågar alla om vi har något att säga. Jag svarar att det är bäst att jag håller det för mig själv samtidigt som jag önskar att bajskvinnan drog en näve skit i hennes ansikte, det hade liksom känts jämt för vad hon gjorde mot oss.

Efter lunchen så pallar jag inte mer, 14 kvinnor under ett och samma tak kan bara leda till en sak, kaos. Att hela stället sedan är så oorganiserat gör inte saken bättre.

Jag säger till Bodil att jag sjukanmäler mig resten av dagen, jag behövde liksom en liten timeout om jag skulle göra något som jag senare skulle ångra. Då svarar Bodil mig: Nej, du ser frisk ut, det tror jag inte på, du får arbeta!

Okej, tänker jag. Hälften av alla här inne är ”låtsassjuka”, eller lata heter det nog. Men när jag säger det, då måste jag arbeta.

Jag har inte missat en enda skoldag i hela mitt liv, jag har arbetat dygnet runt sedan jag var 16 år, jag har sålt över 1 500 hästar på tio år, det gör omöjligt en människa som sjukar sig för lathet!

Tårarna var inte långt borta när hon sa så till mig, inte för att jag var ledsen, utan av ren ilska. Man kan vara sjuk utan att bryta foten, utan att ligga i 41 graders feber. Vem är hon att döma om jag är frisk eller inte?

Men okej, Bodil säger att jag kan arbeta så jag tar dammsugarhelvetet och dammsuger och det finns inte en människa i hela huset som kunde undgå att det var jag som dammsög och att jag var arg. Framför pliten Elin tog jag i lite extra, något som hon snabbt skvallrade om till chefen

Resten av eftermiddagen funderade jag på om jag skulle arbetsvägra resten av min tid. Arbetsvägran hade alla gånger inneburit ett knall (förflyttning), min villkorliga frigivning skulle dras in och jag skulle säkert få besöka isoleringen också. Men det alternativet kändes helt okej, visst jag skulle få sitta hela straffet till december 2016, men ingen hade kunnat tvinga mig till något och jag hade bara kunnat räcka finger åt alla.

Vill du följa bloggen så anmäler du bara din emailadress så får du ett mail varje gång jag skriver ett nytt inlägg.

Surfar du från en data så fyller du i din mailadress här till höger, surfar du från en surfplatta eller telefon så skrollar du längst ner på sidan och gör detsamma så får du automatiskt ett mail varje gång ett nytt inlägg publiceras.

Plitarna och så…

Jag tänkte att jag skulle presentera plitarna lite närmare för er.

Ola: Den bästa på hela stället! Påläst och har svar på tal när man väl har en fråga, rättvis och bara bäst.

Åsa: Chefen, faktiskt också väldigt bra, hälsar alltid med ett leende och tittar alltid en i ögonen när man pratar med henne.

Conny: Ekonomiansvarig eller något, kan upplevas som bitter och det kommer ofta svordomar från hans kontor. Men med 14 intagna kvinnor som hela tiden tjatar på honom om allt plus de kvinnliga anställda så förstår jag om han ibland är trött på livet.

Mia: Min ena kontaktperson, finns inte så mycket att säga om henne, hon är varken bu eller bä.

Carro: Jobbar natt, superbra.

Jasmina: Först var hon bra, sedan fanns det en tid när hon skulle hävda sig lite, men efter att ha pratat mer med henne så är hon ganska bra och ligger lätt på topp-5-listan.

Mats: Lat! Och mig tycker han inte om, jag har för mycket frågor och det kan ju lata människor uppleva som jobbigt.

Ryskan: Jobbar natt och hon är så jävla cool. Rak och ärlig och ingen sliskig ål. För henne är man inte bara ett ”nummer” utan när hon pratar till en är det ”Hej Madde”, ”Ja Madde”, ”God natt Madde”, något som uppskattas.

Bodil: Jobbar egentligen på Tygelsjöanstalten, men är här ibland. Lugn, trevlig och harmonisk.

Elin: Praktikanten, typ 20 bast och vet ingenting så det är inte lönt att fråga henne något för svaret blir alltid; du, det vet jag inte. Hon längtar garanterat till dagen då jag försvinner.

Maggan: Efter bajsincidenten häromdagen så har jag tappat all respekt för henne. Dessutom är hon jävligt nonchalant, vilket jag inte tänkt på förrän de andra intagna påpekade det.

Rebecca: Min andra kontaktperson, också en liten praktikant i 20-årsåldern. Samma sak här som med den andra praktikanten, vet inget och frågar man något så måste hon först kolla upp det med annan personal, så då kan jag lika gärna fråga någon annan direkt.

Mette: Jobbar natt och har egentligen inget negativt att säga, heller inget positivt. Hennes bröstvårtor lyser dock upp hela rummet, kan ingen sticka henne en BH i julklapp?

Detta är mitt tycke och mina åsikter om personalen, det kan dock snabbt ändras på båda håll. Vi har några vikarier här med, men de är inte värda att nämnas.

Egentligen hade jag tänkte skriva att Maggan skulle behöva lite kuk, men va fan. Hade jag sagt det till henne live så hade det blivit en rapport direkt.

Men jag har svårt att se att de skulle kunna rapportera mig för något som står på min blogg, för det ska ju först bevisas att jag har skrivit det, och hur ska de kunna göra det? Vi har ju inga datorer med internet här inne…

Men om, så kom igen… Den som ger sig in i leken får leken tåla…

Vill du följa bloggen så anmäler du bara din emailadress så får du ett mail varje gång jag skriver ett nytt inlägg.

Surfar du från en data så fyller du i din mailadress här till höger, surfar du från en surfplatta eller telefon så skrollar du längst ner på sidan och gör detsamma så får du automatiskt ett mail varje gång ett nytt inlägg publiceras.