Jag hittade denna på internet, den är så klockren så jag kan inte låta bli att dela med mig.

Det här är en god läxa för alla, oavsett var man befinner sig i livet. Ni förstår vad jag menar om ni läser berättelsen.

En ung kvinna gick till sin farmor och berättade för henne om sitt liv och hur svårt hon hade det. Det var nämligen så att hennes man hade varit otrogen och hon var nu förkrossad, hon visste inte hur hon skulle ta sig igenom det och funderade på att ge upp helt. Så fort hon tagit sig igenom ett problem så dök nästa upp, och kvinnan var trött på att kämpa på i ständig motvind.

Farmodern ledde kvinnan till köket, fyllde tre kastruller med vatten och placerade dem på spisen. Snart kokade det i alla kastruller. I den första kastrullen la hon morötter, i den andra ägg och i den tredje la hon kaffebönor. Hon lät dem koka utan att säga ett ord.

När 20 minuter hade gått stängde hon av spisen. Hon fiskade upp morötterna och la dem i en skål. Hon tog även upp äggen. Sen rörde hon i kaffet och hällde upp även det i en skål.

”Vad ser du?” frågade den gamla kvinnan sitt barnbarn.

”Morötter, ägg och kaffe” svarade den unga kvinnan.

Då förde den gamla kvinnan henne närmare och bad henne att känna på morötterna. Den unga kvinnan gjorde vad hon blev tillsagd och uppmärksammade att morötterna hade blivit mjuka. Farmodern bad hennes sedan att ta upp ett av äggen och knäcka det. Efter att ha tagit av skalet såg den unga kvinnan det nu hårdkokta ägget.

Till slut sa farmodern till sitt barnbarn att hon skulle smaka på kaffet. Den unga kvinnan log när hon kände aromen.

”Men vad betyder allt det här farmor” undrade hon.

Farmodern förklarade att alla tre objekt hade mött samma motgångar: det kokande vattnet. Och alla tre råvaror reagerade på olika sätt. Moroten gick in i det stark, hård och obeveklig. Men efter att ha utsatts för vattnets svåra prövning mjuknade den och blev svag.

Ägget hade varit ömtåligt. Det tunna skalet hade skyddat den vätskefyllda insidan. Men efter att ha mött det kokande vattnet hårdnade det.

Med kaffebönorna var det annorlunda, de är unika. Efter att de utsatts för prövningen så förändrade de vattnet.

”Vem är du? När en motgång knackar på dörren, hur reagerar du? Är du en morot, ett ägg eller en kaffeböna?” frågade farmodern sitt barnbarn.

Tänk på detta: Vem är jag? Är jag moroten som verkar hård men som mjuknar och tappar styrkan efter att ha stött på smärta och motgångar?

Är jag ägget som först har en formbar insida men som efter ett dödsfall, ekonomiska svårigheter, ett uppbrott eller någon annan prövning blir hård. Ser mitt yttre likadant ut även om jag på insidan blir bitter och tuff med ett härdat hjärta?

Eller är jag som kaffebönan? Där bönan faktiskt förändrar varmvattnet, orsaken till det som skapar smärtan. När vattnet blir varmt, släpper den ut sin doft och smak. Om du är som bönan när det är som svårast så blir du bättre och du förändrar din omgivning. När det är som mörkast och prövningarna är som svårast, kommer du att lyfta dig till en helt ny nivå?

Så hur hanterar du motgångar? Är du en morot, ett ägg eller en kaffeböna?

Må du ha tillräckligt med lycka för att göra dig söt, lagom med motgångar för att göra dig stark, tillräckligt med sorg för att bevara din mänskliga sida och tillräckligt med hopp för att göra dig glad.

De lyckligaste människorna är inte de som nödvändigtvis har allt utan det är de som gör det bästa av den situation de möter längs vägen. Den ljusaste framtiden kommer alltid att baseras på en bortglömd förfluten tid. Du kan inte gå vidare i livet förrän du släpper dina tidigare misslyckanden och sorger.

När du föddes grät du samtidigt som alla runt omkring dig log. Lev ditt liv så, när folk gråter runt omkring dig så kan du vara den som fortsätter att le.

Må vi alla vara som kaffet.

De här kloka visdomsorden har delats av miljoner över hela världen och jag förstår verkligen varför. Sprid gärna detta vidare för det kan hjälpa andra i en svår tid.

En reaktion på ”Jag hittade denna på internet, den är så klockren så jag kan inte låta bli att dela med mig.

  1. Läste inlägget två gånger och började fundera. Först på hur jag tror andra ser mig. Har alltid fått höra hur stark jag är. Och varje gång tänker jag för mig själv, det finns inget alternativ ju.
    Sen började fundera på hur jag ser mig själv. Jag ser mig inte som stark, men samtidigt har livet varit hårt och jag har aldrig aldrig fått någonting gratis. Det har varit många motgångar och en tuff uppväxt, men de har fått mig att uppskatta allt det andra så mycket mer.
    Någon sa för länge sedan till mig att Gud ger mig det jag klarar av att hantera. Som den ateist jag är skrattade jag och virrade på huvudet. Men orden satte sig och jag har många gånger tänkt att denne ”Gud” måste ha höga tankar om mig med tanke på hur mitt liv har sett ut.

    Så jag är helt klart en böna, med massor av livserfarenhet…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s